Diagnos.

Torsdagen den 11 December 2014.

Fredag den 12 dec, fick jag samtalet.

Jag har nu 3 dagar senare, börja smälta det.

Det är en blandning av lycka och räddsla.

Lycka att jag äntligen kan börja bli fri från mina hjärnspöken.

Att jag kan bevisa mig själv att all negativiteter är fel.

Jag har ett argument till mig själv till varför.

Jag kan bevisa mig själv att det finns svar på ångesten, på dysforin mot mig själv.

Det är fel och jag ska få ändra och göra om.

Ett väldigt händelserikt år har jag framför mig.

Läkare, information, operation, hormoner och en fysisk förändring.

Om 5 år kommer jag troligtvis inte känna igen min egen spegelbild.

Men den jag ser kommer vara jag.

Inte personen jag är nu utan den personen jag verkligen är, innerstinne.

Jag känner en sånn lättnad att mitt ovetande är över.

Mina gissningar är besvarande.

Nu ska jag bara lära mig att leda dansen och inte bli ledd.

Hur är man grabb på heltid egentligen, vad är det jag bör lära mig nu?

Skulle gissa på att till nästa år får jag gå grund kurs i rakning.

Men till nästa år.

Sista övningskursen till att bli man.

Vad har jag kvar att lära?

Jag kanske inte har något att lära utåt, utan mer innåt.

Som min Utredare sa

'' Nu måste du börja lära känna dig själv igen... Fysiskt''

Och på ett sätt är det sannt.

Nu kan det kännas som jag bara är ett skal.

Bokstavligen känna att själen skakar galler, som är min egna bröstkorg.

Jag måste bli vän med min kropp, när den är under förändring och börjar stabilisera sig.

Framför allt, när jag börjar bli klar.

Verkligen sätta sig framför spegeln och säga detta är

mina armar, mina ben, min mage, min bröstkorg och mitt ansikte.

Den jag nu börjar ana, den jag nu ser och den jag kommer leva som.

Allt du är, syns där nu.

Nu behöver du inte stå där och försöka hitta vad tusan det är som gör det.

Jag är fullt frisk och är normal i fysisk form.

Jag ska lära känna mig själv, mig själv som kommer bli jag.

Så jag själv hänger med i min förändring.

Tror jag kommer vara så stolt till att bli jag, att när första aningen syns.

Kommer jag bli så hypad och pepp på livet att jag kan börja njuta på heltid.

Jag har fått min diagnos.

Nu är det '' bara'' ett år kvar eller säg två, till jag kan andas ut på heltid!

Jag är redo, och längtar samtidigt som jag lite halvt ändå njuter av att det är ett tidspann på

1-2 år. Jag ska inleda mitt längsta förhållande med mig själv. Så klart det ska ta år.

Hade allt tagit en pisskvart, det är som get drunk n married in vegas.

Skulle inte fungera och besluten är inte 100% genom tänkt.

Nu ska jag ta ännu ett allvarligt snack med min själ Samuel och lära känna honom.

Mitt honom.

Jag, Samuel John Berggren.

När vi är redo, ställer vi oss enade mot detta liv.

Vi är en. Min kropp, mitt hjärta, mitt sinne och min själ.

Vi är alla en, vi har hittils haft delade viljor och styrka.

Nu ska vi enas, det ska göras fred och jag kommer bli enad med mig själv.

2015, året av förändring.

Till mitt liv som Honom.

Mars 2014 - December 2014

Utredning del 1 - Det teoretiska.

Januari 2015- ????  ????
Utredning del 2 - Det praktiska.

From den ??/?? - ????

Lever jag som mitt honom på heltid.