Direktlänk till inlägg 2 augusti 2015

Kapitel 54.

Av Zo - 2 augusti 2015 20:59

39 dagar.

 


Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.



Wow.


Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad. 


Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt peka på vad eller säga exakt.


Men blicken, min blick i spegeln, det har verkligen blivit säkrare.


Jag ser inte rädlsa eller förtvivlan längre.


Jag ser mod och tillit till mig själv, jag har fått ett bättre grepp

om vem jag är hur jag vill bli och hur jag vill vara som person.


Alla gånger jag satte mig framför spegeln med frågor, så otroligt många frågor.

Vem jag är, hur ska jag gå, vart är jag på väg, vem kommer jag bli som människa.


13 år och försökte verkligen förstå vem var personen i spegeln.


Idag.


Ser jag dig, du som alltid har varit min spegelbild. Han jag burit inom mig.


sååå...


39 dagar på testo.


Vad har hänt då?


Jo, rösten leker sitt egna liv.


Ibland hör jag hur mörk det har blivit på så kort tid, andra gånger känns den precis som ''vanligt''.


Musklerna har börjat reagera, dom blir större snabbare. Nu.. behöver jag ''bara'' sänka procenten i kroppsfett.


Fjunet längs med käk linjen i ansiktet, har vissa delar börjat mörkna.

Jag tycker mig ibland se skymten på längre hårstrån. MEN det är låångt kvar !


Kroppslukten, min egna, den man alltid är van vid. Har ändrats.

Jag luktar starkare, men är mildare direkt efter duschen.


Urinet luktar fränare, antingen har jag lyckats dricka dåligt senaste månaden eller så är det testot som gör det.


Jag känner att mitt humör inte svänger lika mycket. Det svänger segare och Inte lika kraftigt. Men när det svänger så håller det i sig längre. 


Istället för tvära u-svängar upp o ner, är det långa påfarter.. och det kan ta ett tag innan farthållaren stabiliserar humöret igen. Men det känns ändå som jag har mer kontroll. Både på mig själv och humöret.


Hela jag i jaget, har lugnat ner sig. 


Även om jag kan vissa gånger känna mig lika vilsen fortfarande så känner jag mig inte lika orolig. 


Jag har fått en mer fungerande kompass, och jag har papper och penna så kartan kan börja fyllas i.


Vart jag har varit, vad jag har lärt mig och vad jag har upplevt.


Varje del, av det som händer gör kartan tydligare.


I vissa stunder finner jag mig själv beundra det jag hittils har åstakommit.


Jag gjorde det, det jag fruktade sommaren 2013, jag har klarat det.


Nu ska jag fortsätta bygga mitt liv med en starkare grund. En bättre och stabilare bas.


Det främsta som har varit dessa 39 dagar, har varit friheten.


Jag har kunna njutit av livet, av kärleken och vänner min familj.


Jag känner mig mer närvarande. Har fortfarande långt att gå, har mycket att lära.


Men jag är på väldigt god väg.


Och dom stunder som jag fortfarande kan känna mig hopplös, vet jag på riktigt.


DET BLIR BÄTTRE.


För varje dag, vid liv. DET BLIR BÄTTRE


Jag frågesätter inte min plats längre, jag känner att den snart kommer visa sig.


Jag låter hjärtat styra stegen jag tar. Sinnet får hjälpa till med balansen så länge.


Idag var jag på bio med pappa, och det obligatoriska toa besöket. 


Även om vi idag går in på samma, erbjöd jag mig att stanna utanför och vakta läsken så länge.

När jag gick förbi '' Damer'' och in på '' Herrar'' så skrattade jag till, jag tror inte att jag o pappa

har varit i denna situation förut. Kändes lite små kul, och ovant. 


Jag har fortfarande lite små tveksamheter när det gäller offentliga badrum eller omklädnings rum.


DEN DAGEN..


Jag träffar på en gammal vän på herr toan eller omklädningsrum. 


Ska jag presentera mig på nytt, eller hur gör jag då ?


Det finns tillfällen jag än idag, 2 år av allt, inte vet hur jag ska hantera det hela.


Jag har två underbara små prinsar i mitt liv, en på 7 år och 4 år, dom har börjat se och känna att

något känns konstigt, eller annorlunda med mig. Hur ska jag förklara för dom hur det ligger till.

Då mina förändringar kommer dölja mitt förra liv, och för varje år dom förstår mer.

Kommer det synas mindre.


Jag kan inte riktigt läsa av när jag ska ta upp detta i samtal, varken med äldre eller yngre.

Även om jag har kommit väldigt långt med mig själv har jag lång väg kvar innan jag kan förklara om hur och varför.


Varför gör jag det här?


Hur kommer det sig att jag mår så pass bra i mig själv ändå, för varje synbar förändring?


Vad är det hos mig som är annorlunda?


Jag vet inte, jag ärligt talat har ingen aning.


Men det jag vet, är att jag har aldrig mått så här bra. Aldrig varit så här ärlig mot mig själv.

Mår jag dåligt då får jag göra det, även om i vissa stunder är det kanske inte så passande.

Men har levt så länge och tryckt undan allt med det negativa jag känner. 

Att jag måste, jag måste få må dåligt om jag känner att knäna inte bär mig.

För jag vet att det blir bättre, ge mig nån minut, håll om mig och tala till mig att oavsett vad.


Kommer det bli bra... Det löser sig. 


Det blir Bättre!


Jag har blivit ärligare, med och mot mig själv. 


Det skulle jag nog inte kunnat bli om jag inte hade tagit tag i mig själv och verkligen frågat mig själv.


HUR MÅR DU?


Sluta övertala sig själv att allt är bra, för vissa stunder är det inte det, och det får vara så.

Det behöver inte alltid vara sol och gröna skogar. Ibland är det riktigt dystert..

Den sorgen måste få ta sin plats också, finnas där.

För imorgon kan solen lysa starkare än tidigare.


Det är inte förens den mörkaste natten, ljuset uppskatas.


Detta är mitt ljus. Min förändring till det bättre.


39 dagar på testo. 


På onsdag är det dags för spruta nummer två !


13:00 blir det 42 dagar/6 veckor på testo.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Zo - 28 juni 2015 11:27

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Av Zo - 10 maj 2015 19:25

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...

Av Zo - 18 februari 2015 21:14

Redo för start.   Jag är inskriven och väntar mer eller mindre på min tur.   Har ställt mig vid start och väntar på start skottet.   Första etapp spara ägg.   Andra etapp starta hormon behandling   Tredje etapp första op. Masektom...

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards