Direktlänk till inlägg 9 januari 2015

Kapitel 46.

Av Zo - 9 januari 2015 21:28

Förändring.


Finns det något konstigare än att se hur livet förändras.


Jag tittade på nyhetsflödet på facebook och såg mina föräldrar som jag under min uppväxt

är van att se tillsammans har nu hittat, nya personer att dela sina liv med.

Min bror har blivit pappa och make. Det är ingen bortrest upptäcktsresande,

han har hittat hem och bygger sitt liv med kvinnan han älskar.


Hur har jag förändrats ?

Jag har hittat ro till själen och ska nu bygga vidare på människan jag är och vill bli.


Jag beundrar människor som tillägnar sitt liv för något eller någon.

Relationer som står med fasta fötter i vilket hav dom än seglar i.

Vänskap som kan finnas kvar även om Inga ord delas.

Personer som har hittat sig själv i tidig ålder och nu bara kan vandra i världen.


Ibland känns det som jag inte har vuxit varken till kropp eller själ.

Att jag fortfarande är 15 år och är så vilsen att jag knappt vet vem jag är.

Kunna sina siffror till person nummer, namn och vilken dag man var i skolan.

Umgås med vänner och bara överleva dagen.


Jag försöker verkligen att förenkla min vardag då jag lyckas snubbla på mina egna fötter.


Verkligen gå tillbaka och förstå hur gjorde man nu igen. Var det höger vänster eller vänster höger.

Hur går man , lyfter jag på båda fötterna samtidigt eller måste verkligen ena foten vara kvar?


Mer fokuserad jag blir, mer kan jag hålla fler bollar i luften.


Men nu, nu vill jag bara vara.

Kyssa min kvinnas läppar.

Bli kramad av min familj.

Skratta med mina vänner.


För att sen utöka med

Jobba flitigt.

Lägga lagom mycket kol för utredningen.


Balancera det så kallade livet är inte lätt.


Jag förstår dom människor som blir upptagna med att fokuera på ditaljer att dom sen 

kan känna att hela livet har gått pasé.


Personen som springer först, stannar , blir sen överkörd av gänget bakom

om alla andra inte hinner stanna i tid.


Det är lite så livet känns ibland.


Springer sig först i ledet sen tar krafterna slut och från ingenstans

har jag lyckats trampa på skosnöret och ramlar nu med pannan först.

Spelar ingen roll hur dubbelknutet skorna är, inom loppet av några månader är jag där igen.


Vissa gånger vägrar jag ställa mig upp. Jag skiter i det här. Jag sätter mig på bänken eller ger upp.

Andra gånger hinner jag knappt nudda marken innan jag är igång igen.


Allt, verkligen ALLT beror på hur mycket vilja och självdiciplin jag har.


Denna månad började med asflatskrock så det bara smällde om det.

Jag verkligen kände att rör jag mig, kommer jag känna dom 27 brutna benen.

så jag låg kvar, tänkte att nä nu ligger jag här och vägrar ställa mig upp.


Sen kom en fantastisk person och gav mig precis den kärleken och dom orden min själ behövde.

Hon bekräftade att hon älskar mig för den jag är. Verkligen, på riktigt.


En sån där, Hej knäppis, jag behöver dig och jag vill ha dig i mitt liv.

Ta och ställ dig upp och prata med mig, försvinn inte ifrån mig.


Kände mig som superhjälten, som trotts skadad, nästan förlorad.

Ställer sig upp och ger allt i en sista smäll, som med spänande musik i bakgrunden.

Får fienden att falla till sina knän och bli besegrad.


Denna fiende är mina mentala spöken, jag kommer väl aldrig riktigt vinna över dom.

Men ... MEN jag kan bevisa att dom aldrig kommer besegra mig.


Tack vare mina människor runt om mig, och speciellt till min person som är mitt ljus på himmelen.


Kan jag alltid förändras till det bättre, Jag med en dag kommer stå och se över mitt liv och säga

med handen på hjärtat...


Jag är lycklig.


Förändring är ett faktum. Du hinner knappt uppfatta den, förens det är under förändring igen.


Jorden snurrar och beroende på dess axel kommer förändring om väder coh årstider.


Förändring beroende på hur mycket solen når växtligheten.


Förändring beroende på om du kollar åt båda håll innan du går över vägen, eller själv kör bilen.


Förändring sker lika konstant som tiden är i rörelse.


Alltid är det något.


Det som förändras mest, är självkänslan till sig själv.


Du börjar med att knappt veta hur man andas eller se dig om kring.

Har du sen ingen problematik är du så kallad vuxen inom loppet av 18 år.


Jag kan tycka att i min ålder vid 21, vet jag lite om mycket. 

Men jag lär mig samt något nytt varje dag, speciellt hur jag o jaget fungerar.


Sen kan jag vara en sån person som verkligen försöker känna hur hjärnsignalerna skickas för att jag ska

få handen att röra på sig. Men allt sånt går redan på automatik redan.


Så nu försöker jag med känna hur signalerna mellan känslorna fungerar.


Hur det kommer sig att jag kan falla mot asfalten och slå mig och andra gånger gör någon snygg 

kullerbyta och bara fortsätter som ingenting.


Gissar att vi alla är i konstant lärdom..


Min prio är att förändra de negativa käsnlorna mot mig själv.


Japp jag är fortfarande där och klurar.


Det är inget litet nystan jag hade lyckats knyta, 7 år ska fixas och trixas och lära kännas.


Förändring börjar som allt annat med en vilja och instikt till problemet.


Och att det är okej, vad som än känns. 


Håll det inte inom dig, våga visa svaghet. Mod är din största styrka.

 
 
Ingen bild

martina

24 februari 2015 03:30

Du är sjukt stark hörru! Kram å kämpa på för framtida dig. :) de kommer ordna sig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Zo - 2 augusti 2015 20:59

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Av Zo - 28 juni 2015 11:27

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Av Zo - 10 maj 2015 19:25

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards