Alla inlägg under november 2014

Av Zo - 19 november 2014 20:15

Januari.

 


'' Jag skulle gissa på Januari...''


Nerverna lugnade sig en aning då tidsramen blev mer bekräftad.


Från, vi har möte på Enid varje Torsdag till En Torsdag i Januari.


Jag kan alltså avsluta 2014 med, Tack och bock!


Första delen är klar, Mars - November.

Anhörighets möten klara till December.

Case diskussion under Januari.

Sen till Endokrin mottagningen...


Där blodprov på mina hormoner kontrolleras.

Hur mycket av vad jag har. Se ifall det är några testo hjältar som dansar inom mig redan.

Med resultat av den kontrollen bestäms Testo mängd och hur ofta.

Och där är jag igång.


Helt otroligt.


Pang, bom och i väg.


På ett helt liv, att få börja leva hela tiden. Överallt.


Nu börjar hela, '' Han'' Kapitlet.


NU är det inte under BETA eller prov fas, nu är det på heltid, alltid.


Helt fantastiskt!


Jag har redan locko ruset, jag är redan sjukt nervös!


Jag står i väntekön tll nya frittfall. Själv.


Sjukt taggad men tittar fortfarande ner i marken med tanken, det här händer inte.


Jag är redo, jag är mentalt där. Lite kallsvettig är det ändå.


Skulle vara mer konstigt om jag gick med full fart framåt, vände mig inte om, tänkte inte till.

Utan bara körde. Det är nog mer konstigt än att vara medveten om att detta är ändå inte en mirakelkur.


Mina psykiska negativiteter kommer inte poff försvinna bara för att jag får min diagnos.


Jag kommer fortfarande behöva bygga vidare på min grund som jag.


Jag som Han.


Jag bygger ändå om 20 år av Hon, henne, dotter, syster, flickvän..

Det känns när jag river upp gamla grundstenar och vänder på dom.

Men känslan då den byggstenen har kommit på plats och lagt sig till rätta.

Det är som, ahh, den är himmelsk.


Ångest, sorg, skam blir till stolthet, charm och ett starkt leende.


Jag kan ta mig an mer, jag vet att jag klarar det.

Kan ge mig på den där 15 kg hanteln, lyfta den..

men skrattar snart till då jag inte riktigt har den styrkan än.


Snart.


Sakta men säkert kan jag ta mig an alla problem jag har, alla negativiteter jag bråttas dagligen med.


Jag kan ta mig upp till ringen och veta, I got this!


Januari, Jag är redo för dig!


Jag tar och njuter av livet lite, medans tiden tar dig sakta till mig.

Jag tar och håller om min kärlek och påminner henne, DU är helt underbar och otroligt vacker!

Jag tar och påminner min familj, jag vet vad jag gör, lita på mig.

Jag tar och påminner mina vänner, jag är fortfarande vid liv, låt oss fira och skåla livet framför oss!


Jag framför allt påminner min själv, att du är helt sjuk, och f*cking bad ass!


Vi tar oss igenom det, vi tar oss igenom våra dagar, tillsammans.

Som livet ska levas, med glädje och stolthet.

Goda skratt och konstiga minnen.


För det var ju så, vi lever bara ett liv.

Vad livet än tar dig, du är aldrig ensam!


Kommer den dagen, då evigt mörker befinner sig i ditt synfält.

Tänd elden inom dig, med goda minnen och skratta högt för allt konstigt du ändå gått igenom.

Även om det är svårigheter, även om det är sorg. Du är här nu, i eget kött o blod.


Just nu, är du vid liv.


Ta tag i dina nära, spontant åk och tatuera er, ful liten delfin vid foten.


BARA för att..


För när du väl sitter på huk och känner inget annat än tårarna längs kinden.


Titta, titta på golvet, titta på foten.. Känn leendet över att minnet spelas upp från den kvällen.


Du är vid liv, njut, även om andetagen känns hopplösa, med en händelse och det kan vara bortblåst.


Du tänker på ingen annan än dig själv där o då. Påminn dig själv om allt du varit med om.

Alla galna saker, alla roliga saker.


Allt det, kan bara hända igen om du är vid liv!


Forsätt andas, ta morgon dagen till att spontant åk upp med tåget till Fink-norska-svenska gränsen.

Ta ett kort, förstora det och häng upp på väggen.


påminn dig!


Du lever, för alla galna saker som kommer hända.


Du lever, för livet och dess konstiga vändningar!


Imorgon, torsdag.


Gör något du aldrig gjort förut.


Skriv en lapp,'

' Jag vill önska dig en god morgon ge denna lapp till nästa person du möter.''

och lämna den till första människan du ser.

För någon, är det där precis vad den behöver, ett god morgon.


Det hjälper att veta att man inte är ensam. Vad du än går igenom.

Dina känslor är dina egna, ingen kan ta dig själv ifrån dig.

Du är du, ingen är som du och du samt jag är aldrig ensama.


Rikta siktet mot din närmsta dröm, arbeta mot den, för den.

Ge inte upp förens du har ett fast grepp och du kan skyta om att du uppfyllde din dröm


Precis som jag.


Jag.


Ska.


Äntligen.


Få.


Börja.


Leva.


Som.


Mitt.


Honom.

Av Zo - 4 november 2014 17:08

Skratta åt målbrottet.

 


'' Ett möte till för att sumera det vi pratat om och gå igenom skattehäften du har fyllt i, sen bokar vi anhörighets möte(n) och när det är gjort kommer jag träffa mina kollegor och sätter oss och diskuterar din diagnos''


I frebruari 2014, klev jag in på ENID i Huddinge Sj.


På började en utredning om att ifrågesätta varje steg jag tagit hittils och frågesätta alla jag vill ta.


Jag, har snart gått igenom första fasen av en Transsexuel utredning.

Träffat min utredare, psykriatiker, psykolog och kurator.


Nästa punk är sumering av psykologens uppfattning av mig, förklaring av skattehäften sen ska vi

bestämma tid för anhörighetsmöte.


Mamma, pappa och bror och jag. I samma rum. Om mig, information och lite mental förberedels

inför mina kommande år. Vad som händer nu och vad som kan ske.


Helt otroligt ändå..


Undrar om man vågar hoppas på röst förändringarna kommer först.

Jag kommer ha så kul med målbråttet HAHA!


Vad jag längtar haha, vanliga grabbar når puberteten under högstadiet.. bara 5 år sen i utvecklingen dååå..


Lill pojken kommer en dag bli stor, haha!


Det kan också vara så att det mentala få frid och kroppen rullar på som vanligt..

men har också en känsla, där kroppen inväntar hormontillskott så det kan arbeta ordentligt.


Finns inga ord på längtan som växer av bara tanken, haha!


Jag är för tusan gubbar inne på slut spörten av utredningen!!!


Kan du fatta grejen, det som kändes som en omöjlighet och 100 år innan jag fick första brevet på posten i Februari.


Nu är jag här.


Kaptenen talar i högtalarna om vilket väder det är, vilken ca tid vi kommer landa och hur mycket klockan är.

Sen ska flygvärdinorna  komma med måltid och den härliga frågan ''kaffe/té''


tre möten allt som allt.. sen känna hjulen slå mot landningsbanan.


checka in i nästa disk och så invänta avfärd för nästa plan som kommer ta mig till mitt honom.


HELT ABSURT!


Undrar om jag nästan kan hoppas att möterna blir av innan nyårskiftet, i så fall kommer jag rita kors i taket!


Sen börjar stökandet med alla remisser till olika läkare för att kunna sakta men säkert få ihop detta pussel.


Tanken av förändringarna.

Åh vad det ska dokumenteras!!


LÄNGTAR!!


Nä nu får jag nästan sluta tänka på möjligheten! kommer inte kunna sova ...


Det kommer bli intressant och se vart jag är nästa år, och speciellt om jag har fått någon förändring via Testot...


Andas!


Sova!


God natt!

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards