2015.

Då var det dags igen.

En vecka kvar till nytt år.

Jag sitter som vanligt när jag har tråkigt och går igenom gamla bilder.

Så såg jag en bild på en konversation som jag o en vän sa för ett år sen.

Då hon kommenterade mina blogg inlägg från december förra året.

Så nu vart jag nyfiken på vad hon menade, så läste igenom dom igen.

Runt december förra året så hade jag inte börjat gå hos ENID än,

Tror till o med att jag inte hade fått remissen bekräftad om första mötet.

Läser att jag är väldigt driven på att det här ska gå, det kommer gå bra,

och full fart frammåt!!

Nu sitter jag här igen.

1 vecka kvar till 2015.

Utredningen är klar. Diagnos är satt och jag väntar på bekräftelse

från remisser till nästa läkare.

Går allt som det ska.

Sitter jag nästa år vid den här tiden och väntar på rättsligarådets svar om nytt personnummer.

Helt sjukt.

17 Juli 2013, gick jag första gången till min psykolog på Stockholm skolornas ungdomsmottagning

Med starka och raska steg om att jag vet exakt vilket svar jag har burit med mig sen barnsben.

1,5 år senare..

Sitter jag med Vänner och familj som gör sitt bästa för att säga Han, honom och

vi allihopa börjar smaka på namnet Samuel..

Helt fantastiskt, faktiskt.

På ett läskigt sätt känns det så naturligt.. Ändå hör jag mig själv säga att detta går emot all

sort biologi, jag borde lära mig att handskas med mig själv utan någon förändring.

Medans min större röst, min mer säkrare håller helt med mig i min förändring.

Detta är inget konstigt, och jag har alltid på något sätt varit och sniffat i de maskilina normerna.

Helhjärtat känns det inte konstigt.

Det känns mer, att det är för rätt. Klockren Hole-in one, perfekt cirlek, rakt sträck.

Det känns så mitt i prick att det känns omöjligt.

Det borde inte kännas så här om jag om 20 år ångrar mig.

Jag kanske har för mycket kol i ångloket, men jag måste fram innan bron framför mig går sönder.

och med taktiken spring över istället för smyg och fördela tygndpunkten.

Det är inte Is jag ska över. Eller?

Jag kanske är för ivrig, men jag låter ändå allt ta sin tid.

Jag bokstavligen skyndar långsamt.

Jag väntar tills jag får min plats i rätt tid än att ringa till ENID stup i kvarten och bara skaka galler.

Min plats i kön är min plats, det får ta den tid det tar.

Det är både skönt och oroframkallande. 

Ta bara operations tillfällen.

Efter som dom inte opererar under sommaren, så blir det höst-vår.

Jag i jaget vill ha den i förrgår om det var möjligt.

medans jag i verkligeheten, den jag ändå lever med nu.

Tänker ta operationen till hösten för då har du nästan inga jobb som målare 

och du kan ta kanske en extra vecka sjukskrivet och inte känna att du sviker 

din egna arbetsmoral.

För tar du den till våren så kanske du känner att du sviker dig själv?

Vad vet jag.

Jag får ta och prata med min kirurg, blir förhoppningsvis klockare där.

Tänk att det också är ''snart''.

MIN första op. Masektomi, för en plattare bröstkorg.

Det blir nästa års fina karamell.

Aj, men jag längtar så!

2015, förändringens år.

Diagnos.

Torsdagen den 11 December 2014.

Fredag den 12 dec, fick jag samtalet.

Jag har nu 3 dagar senare, börja smälta det.

Det är en blandning av lycka och räddsla.

Lycka att jag äntligen kan börja bli fri från mina hjärnspöken.

Att jag kan bevisa mig själv att all negativiteter är fel.

Jag har ett argument till mig själv till varför.

Jag kan bevisa mig själv att det finns svar på ångesten, på dysforin mot mig själv.

Det är fel och jag ska få ändra och göra om.

Ett väldigt händelserikt år har jag framför mig.

Läkare, information, operation, hormoner och en fysisk förändring.

Om 5 år kommer jag troligtvis inte känna igen min egen spegelbild.

Men den jag ser kommer vara jag.

Inte personen jag är nu utan den personen jag verkligen är, innerstinne.

Jag känner en sånn lättnad att mitt ovetande är över.

Mina gissningar är besvarande.

Nu ska jag bara lära mig att leda dansen och inte bli ledd.

Hur är man grabb på heltid egentligen, vad är det jag bör lära mig nu?

Skulle gissa på att till nästa år får jag gå grund kurs i rakning.

Men till nästa år.

Sista övningskursen till att bli man.

Vad har jag kvar att lära?

Jag kanske inte har något att lära utåt, utan mer innåt.

Som min Utredare sa

'' Nu måste du börja lära känna dig själv igen... Fysiskt''

Och på ett sätt är det sannt.

Nu kan det kännas som jag bara är ett skal.

Bokstavligen känna att själen skakar galler, som är min egna bröstkorg.

Jag måste bli vän med min kropp, när den är under förändring och börjar stabilisera sig.

Framför allt, när jag börjar bli klar.

Verkligen sätta sig framför spegeln och säga detta är

mina armar, mina ben, min mage, min bröstkorg och mitt ansikte.

Den jag nu börjar ana, den jag nu ser och den jag kommer leva som.

Allt du är, syns där nu.

Nu behöver du inte stå där och försöka hitta vad tusan det är som gör det.

Jag är fullt frisk och är normal i fysisk form.

Jag ska lära känna mig själv, mig själv som kommer bli jag.

Så jag själv hänger med i min förändring.

Tror jag kommer vara så stolt till att bli jag, att när första aningen syns.

Kommer jag bli så hypad och pepp på livet att jag kan börja njuta på heltid.

Jag har fått min diagnos.

Nu är det '' bara'' ett år kvar eller säg två, till jag kan andas ut på heltid!

Jag är redo, och längtar samtidigt som jag lite halvt ändå njuter av att det är ett tidspann på

1-2 år. Jag ska inleda mitt längsta förhållande med mig själv. Så klart det ska ta år.

Hade allt tagit en pisskvart, det är som get drunk n married in vegas.

Skulle inte fungera och besluten är inte 100% genom tänkt.

Nu ska jag ta ännu ett allvarligt snack med min själ Samuel och lära känna honom.

Mitt honom.

Jag, Samuel John Berggren.

När vi är redo, ställer vi oss enade mot detta liv.

Vi är en. Min kropp, mitt hjärta, mitt sinne och min själ.

Vi är alla en, vi har hittils haft delade viljor och styrka.

Nu ska vi enas, det ska göras fred och jag kommer bli enad med mig själv.

2015, året av förändring.

Till mitt liv som Honom.

Mars 2014 - December 2014

Utredning del 1 - Det teoretiska.

Januari 2015- ????  ????
Utredning del 2 - Det praktiska.

From den ??/?? - ????

Lever jag som mitt honom på heltid.

Tidsram.

Kvar för December  

Frivillig studie för och se om Transsism kan vara nevrologiskt.

                              Ta blod prov för Feritlitet Centret

Om 1 månad

Möte med Kirurg, information och kunstulation. 6 mån vänte tid för op.

Möte med logoped, information och röst tips.

Om 3-4 månader

möte med Fertilitet Center för spara ägg.

Om 5-6 månader 

 Medverka i en Hormon studie om att ta stophormoner för att få kroppen att sluta producera östrogen för att sen börja på testo för att se om kroppen reagerar snabbare.

 Samt ta muskel och ven prov i låret före och under testo för att se hur muskler och venorna reagerar med nytt hormonflöde.

Om 6-7 / 9-10 mån

Op. Masektomi. Dom gör inga operationer under sommaren.

Så antingen får jag tid före eller efter. Hoppas före *finger crossed*

Om ca 11 Månader

Min Utredare skriver mitt rekomedations brev till rätsligarådet.

'' Nu är bollen i dina händer, du bestämmer hastigheten från och med nu''

Torsdag.

Nu, på torsdag skickas alla remisser ut.

Till Kirugin, Enodkurin, Logopeden, Fertilitet C .

Sen är det bara att invänta svar.

Nya datum, tider och läkare.

Så med 2015 kan jag räkna med ca 10-15 besök.

Vissa hos Karoliska i Huddinge, andra på Karolinska i Solna.

När beskedet på Torsdag kommer.

Är det bara mentalt förbereda sig för alla kommande händelser och förändringar.

Kan fortfarande inte riktigt smälta det.

Äntligen.

Let's DO This!