Direktlänk till inlägg 11 mars 2014

Kapitel 35.

Av Zo - 11 mars 2014 14:15

Det lättar.


Med solens timmar på himelen som ökar med minuter för varje dag.


Känner jag att styrkan inom mig växer sig ner till benstommen.


Jag uppskattar endast mörkret under klar stjärnhimmel, då det känns som tiden står still fast men agentligen

åker 30 km/s . Men just där, liggandes på sol varmt berg tittandes upp och se sandkornen av universum.

Det ger en sorts konstig frid.


Omfamnar mörkret mig utan värmens trygghet, ska jag inte säga att jag är mörkrädd utan jag har mer nattskräck.

Sinnet väcks och alla former kan få liv. Tankar från förr anser sig vara viktiga och till slut har man ett eget universum i taket av tankar. Försöker man fukusera på en tanke, ser man endast dom runt om kring, och försöker man att inte tänka på något så ser man endast den tanken. Intressant men läskigt.


Så med solens timmar som blir mer o mer över himelen får kroppen mer trygghet.

Man blir som blommor, som sträcker sig längs med solens strålar och njuter.


Av värme, energi och ljuset.


Igår diskuterade jag med en f.d klasskompis som arbetar inom film o tv, hon vill starta ett projekt.

En dokumentär om, ah om mig .


Hur mitt liv har sett ut, ser ut och kommer se ut.


Följa mig de två år detta rullas igång.


Filma min vardag, mitt normbrytande, mitt anpassande och min inre strid.


Verkligen framställa hur jag går från mina normer jag ändå har växt upp med.

Till dom jag vill sträva efter.


Jag började redan i tidig ålder ändra på detta utan att veta om det.


Så nu när jag tänker tillbaka på hur det kan det bli, ger det ett sorts leende.


Jag ser på hur vissa val i min vardag, jag står och velar.


Det klassiska som jag o min vän diskutera, var det jag har nämnt tidigare.


Toa, den offentliga toan.


Han - Hon


Jag vet att jag ska in på ena, men vill gå in på andra.


O med detta år har jag börja gå in på herr toan även om jag vet att jag ska gå in på damernas.


bara för att se hur hjärnkontoret reagerar.


Hittils går det hur fint som helst. Det är lite roligt att gå där ifrån med leende och lycko rus haha.


Det känns så rätt, och det är en känsla som jag tror väldigt få förstår sig på.


Vi forsatte diskutera om hur vi ska göra, vad vi tänker och förväntas av detta.


Jag verkligen ser framemot det, det kommer bli häftigt att titta på sen om ca två år.


Hoppas vi håller i projektet under tiden på Testo också, där har vi den mest otroliga förändringen.


Sen kan det självklart bli att min kropp inte reagerar på det. Att själva förändringen kanske inte blir så stor.


Men det är fortfarande att ha ens psykiska och fysiska utveckling på bild. På rörlig bild.


Se tillbaka på tiden som varit och verkligen få en hel bild, på att detta är min historia.


Detta är jag. Ingen annan.


Min förändring till min stolthet, i jaget som honom.


Han jag alltid varit och velat vara, men endast talat i ord och känslor jag inte förstått mig på.
Stått precis bredvid mig, som min skugga.


Försökt fått mig att förstå.


Att ge mig känslan att jag ska vara artig, en gentleman.

Respektera talan av mina närstående.


Sen kan jag medge att jag känner mig som odjuret i '' skönheten o odjuret''

Som försöker sitta där och äta men har till slut maten i hela ansiktet.


Ska nog gå någon form av etik, vett o etikett kurs sen när man ska bete sig som en man.

Det artiga varianten och inte huliganen.


Not lose my temper.


Jag kan känna av att jag ser mig själv i stunder och händelser där jag känner


- det här ska jag göra.


och


- det här vill jag göra.


Enligt normer är kvinnan kortare än mannen.


Jag VILL vara längre än min partner.


Enligt normer ska det vara kjol o klänning


Jag VILL bära skjorta, slips och byxor (detta har jag gjort sen 5-6 år haha)


Enligt normer ska det vara lite fint, tjusigt ..


Jag vill ha lite ruffsigt hår kanske lite små skitig från jobbet.


Enligt normer ska det vara att bli om hållen


Medans det finns inget mysigare att hålla om min partner om natten, när vi sitter i soffan eller allmänt står still

och väntar på tiden. Att höra '' Håll om mig'' När det blåser , det var en självklarthet att jag ska gör det.


Enligt normer ska det vara visa former, visa det kvinnliga.


Tänker jag rakare desto bättre. Inge insytt eller formgivande.


Det är så mycket jag skulle kunna fortsätta med, men jag tror ni förstår.


Det finns stunder där jag vet är vanligast att man som tjej rep. kille gör.


Jag har utan att aktivt göra det, följt min egen vilja.


Successivt ändrat mig, sen var det väl något som gjorde det.


Som la sista hörnbiten på bilen då jag förstog att, denna vilja är något jag är.


Viljan att vara ''han'', är han jag är.


Sen kom frågan, hur gör jag nu.


Och


Nu sitter jag här.


Har börjat min utredning.


Ska börja min utbildning till målare.


Jobbar med tre jobb samtidigt.


Ska börja med en dokumentär om mig själv.


Överenskommelsen med min psykolog sluta med alkohol är igång.


Börjar få in ''Han'' i min vardag.


Jag har fantastiska personer runt om mig.


Livet leker som man brukar säga.


Jag har en posetiv bild både i nu tid och framtid.


Imorgon möte två!


Se hur detta går!


Ha det bra, alla läsare!


Btw


2 månader kvar tills man har överlevt ett år till.


21 bast, världs myndig.


Kan man lagligt åka till Las Vegas och få stå bredvid pappa medans han spelar på maskinerna. Haha!


Se vad man hittar på denna gång, en resa kanske skulle nog vara på sin plats då blir bara frågar - vart?

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Zo - 2 augusti 2015 20:59

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Av Zo - 28 juni 2015 11:27

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Av Zo - 10 maj 2015 19:25

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Av Zo - 24 april 2015 20:59

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Av Zo - 18 april 2015 10:53

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...

Presentation


Information och egna tankar om FtM, Min stolthet.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards