6 dagar kvar.

Sen ett år tillbaka har jag lärt mig så mycket om mig själv.

Jag förnekade mitt normbrytande. Att vara född i fel kön.

Jag ville inte vara den som mår så. Jag försökte övertala mig själv att jag mådde bra precis som jag är nu.

Det gick, men för varje inbillad posetiv topp. Mörkare och djupare vart dalen jag ramlade ner i.

Till slut fick jag bara sätta mig, andas och fundera på vad i helsike är det som gör det.

Många nätter av prat med mitt ex fick mig att gå till en psykolog, då våra samtal tog skada på vårat förhållande.

När jag väl var där, fick jag inte fram det jag ville prata om.

För jag anklade mig för att jag mådde så, vilket gjorde att jag fick för mig att psykologen gjorde det samma.

Det var en gång jag gick dit, då jag bara kände att jag måste sluta ljuga för mig själv.

Ska jag en dag må bra, ska jag en dag kunna vara helt lycklig till hjärta o själ.

MÅSTE jag sluta ljuga för mig själv hur jag mår.

Tog den dagen och satte mig på ett berg med bra usikt över staden, musik i öronen och frågade mig själv...

Hur mår du?..

Försöka samla, skriva och ta an alla känslor o tankar som agerade av just den frågan.

Sen gå till psykologen och diskutera allt det här.

Att jag på ett sätt alltid har kallats för pojken/grabben, och samtidigt som jag har hatat det.

Har jag fått en inre glädje för varje gång.

Jag tror att, när jag blev utpeckad som kille, kände jag glädjen.

MEN eftersom det var biologiskt fel så försökte jag få den glädjen till hat.

Jag får inte bli glad av att kallas för kille, jag är ingen kille..!

Hade jag lyssnat på den glädjen, och vågat fråga varför jag blir glad av det.

Undra hur min vardag hade sätt ut då.

Med tanke på att jag började kallas för kille redan i åk 3, hoppade över några år då håret blev längre.

men så fort jag klippte mig igen kom det tillbaka. Sen efter åk 9 kom kläderna.

Jag ångrar inte min tystnad om mig själv och hur jag mått. Säger bara att det kunde varit lättare

om jag hade accepterat att det är okej att må dåligt och låta andra se det.

Men utan den inre kamp som har varit, hade jag nog inte blivit den självmedvetna jag är idag.

Så varje inrestrid ger en styrka man aldrig kommer få utan den.

Även om det är förjävligt att må dåligt, ger det än en styrka som strärker än inför nästa strid.

Strida mot mina egna ord gentemot mig själv, att ändra på alla, negativa kommentarer och tankar.

Kräver en otrolig styrka, men man kommer ingen stans om man inte accepterar att det är som det är.

Spelar ingen roll vilken förändring som är framför en.

Accepterar man inte vad som komma ske. Förnekas det bara, då står man mer eller mindre bara still.

Efter 1 år av allt som jag har accepterat inom mig, är det nu 6 dagar kvar innan utredningen börjar.

Jag är inom 6 dagar ett steg närmare mitt JAG, som det JAGet jag vill leva som.

Mitt honom, som är precis under ytan av huden. 

Jag kan inte förstå att jag kommer närmare och närmare den dagen.

Kommer verkligen inte fatta när jag väl sitter där.

För jag känner att jag blir ledsen, för att jag vill inte att detta ska vara nödvändigt.

Jag vill inte ändra på det jag är för att bli lyckligare, medans jag vet att ändras inte detta kommer min egen negativitet att förstöra mig mer, och mitt själv hat kan börja växa till sig igen.

Jag vägrar att må dåligt, när jag vet vad det är som gör det.

Jag vägrar att må dåligt, över något som kan få en ändring till det bättre.

Jag har så länge, försökt att säga att jag mår bra, för att hoppas att sinnet kan börja ha det på repit.

Försökt att intala mig det så att hjärtat ska börja slå för den lögn jag lever i.

Nu när sanningen är så nära fingertopparn känner jag sinnet och hjärtat bryter sig ur möstret jag har kämpat så för.

Oxens viljestyrka som inte accpeterar att må dåligt.

Även om vägen kommer vara den mest okända hittils, så kan jag inte dirket säga att jag har vetat vart jag har gått

innan så att kliva in på en väg jag har sätt vägskäl om tidigare gör egentligen igen skillnad.

Jag vet bara att känslan jag får av denna väg är som nylagd asfalt, fortfarande lite varm men den skönste vägen jag gått på hittils. Så om magkänslan är rätt, jag får mer glädje för varje steg, axlarna och sinnet blir lättare och ljusare. 

Så måste det vara rätt? 

Jag kan inte må så här bra, om det bara är för inget. En lärdom självklart, det är alla steg. 

Men utöver det, så måste detta vara rätt väg att gå.

Sen hur långt jag kommer gå på denna väg, veta jag endast vid dom vägskälen.

6 dagar.

Jävla ned räkning, började på 41 dagar och är nu nere på 6 dagar.

Dessa dagar väntas med

Inspelning idag från 18

Jobb på Globe Arenas Fredag och Lördag.

Vilo dag söndag.

Måndag Grupp samtal med Transit..

Tisdag lugna nerver och försöka att inte få hjärt attack eller gå in i väggen.

ONSDAG. THE DAY.

Så om jag inte har gått upp i rök, lär onsdag vara kapitel nr 33.

Kl 11, Huddinge sjukhus.

Nu, ska jag ta en lång pass på gymmet.

Onsdag, 6 dagar, snart så är jag där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...