Spela motsatsen.

Länge sen jag skrev ett kapitel, ett tecken på att jag inte tänker lika mycket.

Livet rullar på, schemat är fullt med jobb eller så är jag allmänt upptagen.

I veckan har jag varit och spelat in scener till en humor serie, det är ett projekt arbete för

studie instetut som är nere vid värtahamnen. Sjukt kul, alla dagar som har varit hittils har varit en

väldigt spännande och rolig upplevelse..

Tror dock att skådespelare är inget för mig, inte nu i alla fall.

Det märkte jag då jag fick en scen då jag skulle spela mer feminin.

min karaktär hittils har varit lite bad ass, inte sagt så mycket utan tala mer i kroppspråk.

Så i denna scen, en feminin frisörska.

Kände att kroppen frös och jag börja skratta för att jag vart obekväm.

Jag är inte så pass säker i min själv att jag kan spela det jag inte vill vara.

Jag är inte så pass säker i mig själv som kille, att jag kan spela feminin.

Det låter lite konstigt, och vart väldigt konstigt.

Jag skulle alltså spela i tio sekunder någon som jag inte har varit på säkert 10 år, om inte mer.

Det gick inte, jag kunde verkligen inte skämta till det på film, i bara tio sekunder.

Jag kände att ibland har jag sånn lång väg att gå, att kunna bli rakryggad.

Att verkligen kunna bli stolt över mig själv.

Andra dagar är jag redan där, jag är till sinne klar med utredningen, väntar bara på dom sista papprerna.

Det är sånt berg-o-dalbana hur pass starkt sinnet är.

Att få ord kan antingen stärka en eller få en helt ur balans.

Snackade om jobb igår, och jag sa i form att jag skulle vilja ha en arbetsplats

där det inte läggs onödiga negativa kommentarer.

Får som svar att det kommer aldrig finnas en plats där det inte läggs onödiga kommentarer.

När jag klev in, innan för dörren hemma, kände jag hur kommentaren tillbaka var så himla onödig.

Jag vet att sånna arbetsplatser är få, men dom finns.

Jag jobbar på en utav dom nu, förskolan i Solna, den är så underbar på alla sätt.

Där är det inte negativitet utan mer nyfikenhet.

Frågorna kanske inte ställs direkt, person till person.

Men dom levereras på ett eller annat sätt.

Jag vet att utredningen jag har framför mig kommer göra mig sårbar.

Fast jag vill inte se det som det. JAG ser det inte som det.

Jag ser det mer som ny kunskap, o jag kan endast ge den vidare om jag är öppen om det.

Man kan inte viderutveckla människan om kunskapen inte förs vidare.

Transexualism är väldigt ovanligt, i alla fall inte lika vanligt som homo/bi-sexualitet.

Och även det kan vara ovanligt beroende på vad det är för människor som man bemöter.

Kan jag vara öppen, finns det chans att människan som står bredvid mig vågar vara öppen också.

Sen lära sig vart och när det passar bäst.

Jag kommer nog aldrig glömma då jag bad om sista kvarten på mötet på jobbet.

Började allt med en enkel mening, som jag kommer använda i fortsättningen

'' Av respekt till er berättar jag detta, då av eran respekt till mig ber jag er tilltala mig som han/honom''

Jag vet att det kommer ta ett tag för er som har känt mig att ändra pronomen.

Att det blir enklare för er som precis lärde känna mig och börjar lära känna mig.

Att ni ger ert bästa är mer än vad jag kan begära.

Ni ska veta att jag är så tacksam att ni gör detta så mycket enklare.

Jag kunde varit en av dom som möter motgång inom detta.

Som knappt vågar tala dessa ord.

Jag är han, honom. Alltid varit.

Jag kommer nog aldrig kunna bli skådespelare för det kvinnliga könet.

Skulle därimot vilja spela androgyn eller maskulin kraktär. 

.. För då kan jag testa olika namn, haha. Se vad som passar bäst!

Sen var det här med namn...

Jag har testat Zackory, det kändes bra att prresentera sig med ett mer maskulint namn.

Men det är inte DET namnet.

Jag börjar mer o mer lämna att försöka ha ''z'' och ''o'' i mitt nya namn, då det begränsar en aning.

Efter första mötet på huddinge, för att känna hur utredningen känns.

Ska jag skapa ett event, med namn förslag haha.

Jag kommer nog aldrig komma på ett eget namn.

Hade Zion i tanke, men vart uteslutet tyvärr.

Är nu inne på William, men min kusin på pappas sida heter det..

Så Liam ? hahaha !

Jag har ingen aning.

Se hur många kapitel det tar innan namnet är fullständigt.

Det är 11 dagar kvar till utredningens start.

Jag tar en dag i taget.

Försöker göra mitt bästa med att hålla huvudet högt för att kunna se målet.

Jag andas och jag lever.

Mitt hjärta slår och mitt sinne vandrar.

Mina fötter rör sig sakta frammåt.

Snart hörs '' Huddinge'' i högtalarna på pendeltåget

och jag kan gå upp till sjukhuset.

Skaka hand med Cecilia.

Sen bär det av.

Inge mer hon.

Min framtid som Honom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

39 dagar.   Jag är just nu i denna stund 39 dagar och 6 h på Testo.     Wow.   Helt klart! Vilken otrolig resa det är, varje dag känner jag verkligen en skillnad.    Den är inte jätte fysisk, men det börjar synas. Kan inte riktigt p...

Testo.   Jag kan inte riktigt förstå det, för två år sen, satt jag på en bergsklippa i närheten där jag bodde.   Tårarna kunde inte sluta och jag kände mig så ensam, jag försökte verkligen leta i alla hörna av mig själv  på vad som helst, v...

Frihet.   Jag hittar inget bättre ord.   Frihet.   Är precis det jag nu känner.   Varje gång, alla tillfällen jag har blivit påmind om att jag är född i fel kropp.   Små stunder, då det har varit en suck innan jag går upp. innan j...

Plattare än platt.   10:10 Sista tiden jag minns innan jag vaknar på uppvaket i karolinska.   13:48 Ringer jag min kärlek för att bekräfta att operationen gått bra.   kl 13 dagen efter lämnar jag Karolinska bakom mig.   Jag har nu kli...

Mastektomi.   Fredag 10 april,    Ska bara svänga förbi posten innan jag går på middag.   Brev från karoliska, skönt äntligen ska jag få spara äggen.   öppnar och det är från solna, plastik kirurgen ...   VÄNTA!!   Operation d...